2011
Dina fortsätter sitt glada liv som pensionär hos ”gammelmatte”, tillika uppfödare, Marianne & hennes man Uffe. Här lever hon ett glatt och fritt pensionärsliv, styr & ställer så att hon får som hon vill. Hon har det helt enkelt toppen!
Under året så har Dina ställts ut 5 gånger i veteranklass, fått excellent alla gånger, och ck några av gångerna och då även placerat sig i bästa tikklass. Inte illa pinkat ev en 10-årig dam!
Största skrällen fixade hon på HUND 2011, Älvsjömässan, som i år var Nordisk Vinnare-utställning, och för första gången fanns titeln Nordisk VeteranVinnare – och det vart Dina! Så över 10 år gammal, så erövrade mitt lilla Ludd en ny, fin titel! Härligt!
Stort tack till Marianne & Uffe som tar så bra hand om Dina och ser till att hon mår så bra genom simträning & vibrationsträning. TACK!
2010
Här kommer ingen årskrönika utan bara detta:
Du kom in i mitt liv som en tornado.
Du vände allt upp & ner.
Du for fram som en virvelvind.
Du flög genom livet.
Du lämnade spår, du gav mej så mycket.
Kanske jag svikit dej, eller gjort dej en tjänst.
Jag handlade av kärlek, jag glömmer dej aldrig.
Men en tornade är inte för evigt.
Den kommer plötsligt och virvlar förbi.
Den lämnar spår, precis som du.
2009
Början av året vart lugn, vi var hemma med Kylies valpar.
Men i april så är det dags att tävla rally-lydnad igen. Dina var jätteduktig, 92 poäng av 100, och vinst!
I april blir vi påhoppade av 4 hundar, Dina får inga stora skador, men blir muskelöm och får en del småsår. Alla 4 hundar attackerar henne.
Under maj & juni mår Dina inte så bra, har låg puls. Kollar hennes sköldkörtelvärden, som ligger lite lågt ( har även låg puls), justerar Levaxinet. Även värmen påverkar Dina negativt.
I juli är vi i skåne på semester. Passar på att tävla Rallylydnad på Eslövs BK. Trots oerhörd värme så presterar Dina på topp! 98 poäng av 100, och 3:e raka godkända resultatet och uppflyttade till nästa klass.
Under hösten har vi tagit det lugnt, spårat litegrann och kört uppletande. Men mest så har Dina vart den aktiva pensionär hon faktiskt är!
Sen jag blev sjuk så har Dina vart min ständiga följeslagare i soffan, legat hos mig och myst. Hoppas på ännu ett år under 2010 då Dina får vara hyfsat pigg!! Ännu ett härligt & aktivt pensionärsår! |
2008
Under våren och sommaren så lever Dina
sitt aktiva pensionärsliv, och är nöjd
och glad. Hon mår riktigt bra under detta år!
I september så provar vi att göra vallanlagstestet
på Mårtensby gård, tyvärr blir
Dina inte godkänd på sina 2,33 poäng.
Men jag är nöjd ändå! Och bestämmer
mig för att låta Dina träffa får
fler gånger och göra om testet vid ett senare
tillfälle.
I oktober så har gos-klubben en aktivitetsdag
i Tierp med rally-lydnad som tema. Detta gillar Dina!!
Lagom ansträngande för henne, och inte så
"petnoga" som vanlig lydnad. Tanken på
att gå en kurs slår rot...
Vi åker även på vallnings-läger
med kennel Hyzz på Mårtensby gård,
Dina utvecklas massor under helgen!
I november så grejar Dina, som första gos
i Sverige, anlagsprovet i vallning med ett snittpoäng
på 3.
Och vi tävlar i rally-lydnad, hittade aldrig någon
kurs så vi provade tävla istället!
Så som första gos i Sverige, igen, så
fixar Dina ett godkänt resultat på 81 poäng
av 100 möjliga i nybörjarklass,
och placerar sig som 4:a av ca 20 startande.
Vi tävlade även i en skojtävling kallad
"tunnelmästaren" vid samma tillfälle,
och lyckades erövra en hedersvärd 3:e placering.
Vi hinner även med att gå en rapportkurs,
på Märsta-Sigtuna BK.
Under december månad har vi roat oss med att spåra,
köra uppletande och kika på Kylies växande
mage!
Dina visar under detta år "vart skåpet
ska stå"!! Hoppas att hon får fortsätta
må bra och visar vad hon går för!
Nu ser vi fram emot ett lika bra 2009!
2007
Dina har
under året mer och mer accepterat sitt liv som ung
och glad pensionär.
Vi har såklart
hunnit med en del veterinärbesök, både
rutinkoller samt andra besök.
Men på det stora hela så mår Dina som
en prinsessa.
Inga resultat har
under året presterats, men det beror på att
inga tillfällen getts.
Men självklart så tränar vi en del, mest
spår, men även lite rapport på skoj.
2006
Bestämmer
mej för att pensionera Dina från tävlandet,
då hon inte orkar koncentrera sej så länge
som ett elitklassprogram kräver.
Ställs ut i
Danmark och blir DKUCH, får cacib och blir BIR.
2005
Fortsätter
träna med "elitsatsningen". Efter flera
2:a priser i lydndasklass 3 så kommer äntligen
första priset. Debuterar i elitklass.I
juli blir Dina sjuk.
Efter omfattande undersökningar så konstateras
Hypotyreos. Levaxin sätts in, dispens beviljas av
SKK, för tävling. Men Dina är inte i tävlingsform.
2004
Blir utagna
bland ca 40 st nominerade till 8 platser, att ingå
i SBK's Stockholmsdistrikets "elitsatsning"
med målet SM i lydnad 2006.
Debuterar lydnadsklass 3, med några 2:a priser som
bästa resultat.
Ställs
ut några gånger med ck:n, Cacib och BIR som
resultat.
Tävlar agilityklass
1 och hoppklass 1 några gånger under året.
2003
Debuterar
i lydnadsklass 1, med ett 1:a pris, i april. Efter en
del strul i lydnadsklass2 så tar vi i augusti ett
1:a pris.
I september startar vi appellklass, spår, och blir
uppflyttade till lägre klass.
Dags för vänstervarv
igen, får flera cert, cacib , BIR och BIM i unghundsklass.
1 dag efter sin 2-årsdag blir Dina SUCH.
Mh genomförs
med 2:a på skotten.
Tävlar agilityklass
1 och hoppklass 1.
2002
Dina ställs
ut i valpklass på "lilla Stockholm", resultatet
blir hp och BIR-valp.
Vi åker på läger för Thomas Mohlin
på sommaren, får stor hjälp med vardagsproblem
och även tävlingslydnad. Fortsätter sedan
träna för Thomas.
I december så röngtas Dina och är hd-fri
samt Ad-fri.
2001
Min goda
vän Marianne , Kennel Heslaby, importerade en dräktig
Gos d'Atura Catala-tik, Tora, från Spanien. 4/9
födde Tora 7 valpar, 4 hanar och 3 tikar.
Såklart var jag tidigt på plats och kikade
på dom, men skulle inte ha någon. Hade ju
redan 2 hundar. Men jag hann inte mer än in i valprummet
så
smällte mitt hjärna för den minsta tikvalpen.
hon hade något speciellt, hon hade "det"!
Operation övertalning av sambon inleddes, och till
slut gav han med sej!
Jag var
och hälsade på valparna ett par gånger/vecka,
och hela tiden var det Dina som var den speciella. Hon
var framåt, busade mycket.
Hon lekte tufft med sina syskon, gillade att kampa med
både dom och människor. Hon hade god samarbetsförmåga.
Hon fortsatte hela tiden att vara den minsta valpen, "
Liten men tuff" passar henne bra.
Så
i November så var det dags för Dina att flytta
hem till oss. Resan hem gick bra, hon satt i mitt knä
i framsätet och husse körde.
Under resan så pep och gnällde hon. Försökte
bita på växelspaken, bita i ratten, klättra
över till husse, kort sagt: hon hade myror i kroppen.
Väl hemma så gick hon raka vägen in i
badrummet, började med att tugga sönder ett
igenpluggat plaströr, för att sedan kissa.
Kan väl säga att hon kände sigj hemma på
en gång. Lisa och Mafalda accepterade henne direkt.
Redan som
8-veckors valp så tyckte Dina att hon klarade sej
själv. Hon kunde vara ut i timmar på tomten
utan att ta någon notis om att vi andra var inne.
Man kunde gå in, stänga ytterdörren (
då tror man ju att den lilla valpen ska bli ororlig
och sitta på trappen när man kikar ut), när
man kikade ut en stund senare
kunde Dina vara helt inne i någon egen lek, tex
gräva i jord eller snö, gömma sej under
uthus mm.
|